Nu har vi varit i Bangkok och hamtat upp Hanna och Linus som kom i mandags. Nagra dagars intensivt tempelbesokande (buddistiska tempel och shoppingtempel) senare befinner vi oss nu pa Koh Chang nara gransen till Kambodja. Som av en slump ar aven Kambodja vart nasta resmal. Vi har forlangt vart Thailandska visum sa vi kan nu stanna har till den 7/3 sa da nangang bor vi vara pa vag osterut.
Arkiv för februari, 2009
Det ar trevligt har. Stranden ar ocksa fin. Maten ar god. Dom flesta manniskorna ar trevliga. Sangen i hotellrummet ar jatteskon. Det finns banana shakes och green curry overallt.
Igar snorklade vi bara nagra ynka meter fran flera hajar. Dom var ca 2 meter langa, av typen blacktip reef shark. Det var en riktigt rolig upplevelse! En av hajarna insag plotsligt att han var sen till ett mote och stack ivag med en himla fart. Sjukt snabb var han. Tydligen var det ”bring a fish friend”-dag igar ocksa, for alla hajarna hade minst en fisk runt omkring sig.
I sondags kvall upptradde Timbuktu, Chords och Tingsek pa stranden. Det var riktigt roligt, men det var sjuka mangder manniskor! Och alla av manligt kon anvande vagorna som toalett. Det var lite humoristiskt att se en hel vagg med killar som star och kissar i vattenbrynet (sida vid sida med vatten upp till fotknolarna), och sedan, pa vagen upp pa stranden igen, bojer sig ner och tvattar av handerna i vattnet. Vilket vatten? Jo, det dom just kissat i.
Idag har Andreas paborjat advanced diver-kursen som pagar i tva dagar.
Den 20e februari aker vi harifran, och den 21a februari anlander vi till Bangkok.
For ovrigt har vi ocksa sett varldens fetaste hund. Hunden ser ut som en gris med ett hundansikte pa. Vi har tagit kort pa den, sa snart far ni se den. Men inte idag. Det blir ju mer spannande sa. (jajaja, alla kan val glomma kameran pa rummet ibland…)
Ett litet tillagg, sa dar i forbifarten. Vid nagot tillfalle nar vi var pa Koh Jum borjade Andreas och jag diskutera livets vasentligheter. Som t ex om sana har sma bananer som finns har ar riktiga bananer, eller bara kallas bananer for att dom liknar dom stora bananerna. Eller ar det ”riktiga” bananer, bara av en annan sort? Det kanske ar sa att bananer ar av naturen sma, men bananer som odlas industriellt ar liksom trimmade sa dom blir jattestora istallet. Vad tror du? En liknande situation galler for minimajs. Minimajs smakar ju inte ens som riktig majs, sa dar ar sannolikheten att minimajs faktiskt ar riktig majs i miniatyr inte sarskilt stor. Det kanske egentligen ar en helt annan gronsak, men nan gang i tiden nar den skulle fa ett namn tyckte den som skulle bestamma att ”äh, det liknar ju majs valdigt mycket fast i miniatyr, sa vi kan val kalla det minimajs for enkelhetens skull, jag orkar inte hitta pa ett nytt namn idag”.
Ungefar har nanstans insag vi att vi nog var ganska utvilade anda.
Fran Koh Jum bestamde vi oss for att ta oss till Koh Tao, dar Andreas ska ta dykcert och dessutom upptrader Timbuktu den 15e februari. Vi borjade med att ta oss till Krabi med bat pa morgonen, dar vi satte oss pa en restaurang och at en tidig lunch och funderade pa hur vi skulle ta oss till Koh Tao. Det fanns tva x tva alternativ upptackte vi snart. Buss + nattbat, eller buss + overnattning + dagbat, och man kan valja att aka via Surathani eller Chumphon. Eftersom vi inte var sugna pa att fa tva resdagar och det dessutom skulle bli markant dyrare, valde vi alternativet buss+nattbat. Vi tankte att det kan rimligtvis inte bli lika hemskt som forra gangen vi valde det billigaste alternativet… (se tidigare inlagg vid namn Budget Travel).
Det enda som aterstod vad da att bestamma om vi skulle aka via Surathani eller Chumphon, samt att kopa biljetter. Eftersom natt-bat-resetiden var ungefar dessamma (komma fram 05.00 eller 06.30 pa morgonen spelar ju ingen storre roll), men bussresan till Chumphon skulle ta upp till 8h, valde vi att aka via Surathani, dit det bara skulle ta ca 2,5h med buss. Vi sa dessutom till varandra att vi koper bara biljetter om dom garanterar att det ar en buss vi aker, inte en minibuss. Det kandes ganska bra att ha valt Surathani, for det var billigare att aka via Chumphon, sa alltsa har vi inte valt det billigaste alternativet, vilket ju enligt var erfarenhet inte ar sa bekvamt och sakert.
Sagt och gjort, vi gick till en liten resebutik, tjejen garanterade att det var en buss med AC, inte en minibuss, vi lyckades tom pruta lite pa priset, sa vi kopte biljetter. I priset ingick ocksa transfer till dar bussen gick ifran, saklart oerhort praktiskt att ha bussterminalen nagra km utanfor stan. Mer business for lokalbefolkningen.
Transfer-bilen visade sig vara en slags pickup, dar vi satt pa flaket packade som sillar med vaskorna travade i en jattestor hog i mitten. Det var lite svettigt men gick ganska bra. Vi blev dock lite forvanande nar vi kom fram till ”bussterminalen” – det var namligen piren vi anlant till med baten fran Koh Jum nagra timmar tidigare. Forst trodde vi att vi kommit fel, men nar vi fragade runt lite visade det sig att vi skulle ga in i byggnaden till en ”meeting point”, dar vi bytte vara biljetter till ett par andra biljetter, och sen satte oss att vanta pa bussens avgangstid.
Till var forvaning ropades var avgang upp fem minuter innan utsatt tid. ”Vad ar detta?”, tankte vi, inte kan vi val komma ivag pa den tid vi ska? Det vore ju i sana fall forsta gangen sen var resa borjade. Vi blev utvallade till en parkering, dar en stor buss rullade fram. Okej, tankte vi, den var val inte varldens snyggaste, men det ar ju en riktig buss och den ser ut att ha AC. Sen blev vi vallade runt bakom bussen, och dar stod bussen vi skulle aka till Surathani i: En minivan. Anej tankte vi, men det var inte lika illa som det sag ut. Det var AC i den och ganska ny var den ocksa. Undertiden bagaget lastades pa taket blev jag lite fundersam, det stod namligen Krabi – Chumphon pa sidan av bilen. Hollandarna och britterna som stod bredvid var dock ocksa pa vag till Surathani, och nar jag fragade chafforen (genom att peka pa bilen och saga ”surathani?”) verkade det som att det var ratt bil. Eftersom det var en minivan var vi inte sa manga, och eftersom vi fortfarande kande oss lite osakra fragade vi runt, och alla skulle till Koh Tao via Surathani. Superbra tankte vi, det kan ju inte bli fel! Vi snackade lite med ett par svenska tjejer i minivan-en ocksa, och dom hade hort att nattbaten kunde vara en riktig mardrom. En del batar lacker, sa om det regnar blir man blot och ledsen. En del batar ar rena myggbon, och ibland gar det helt enkelt sa hog sjo att baten inte kommer nanstans, och ibland ar baten installd. Tjoho tankte vi, och forsokte tanka positivt, det blir val i alla fall en upplevelse att minnas!
Beraknad ankomsttid i Surathani var ca kl 19 (baten till Koh Tao skulle ga nangang mellan 11 och midnatt, beroende pa vem man fragade). Nar klockan narmade sig 21 och chafforen hade kort pa i bra fart utan sarskilt mycket trafik hela vagen var vi hungriga (vi hade ju raknat med middag kl 20), lite latt kinkiga och undrar hur svart det kan vara att ange den faktiska restiden, istallet for nan slags utopi-restid. Nar vi antligen kommit fram satter vi oss pa en restaurang och ater en sen middag. Pa menyn star det ”Fame restaurang Chumphon”. Pa vaggen sitter en tidtabel over bussens avgangstid fran Krabi respektive Chumphon. Var ar vi, borjar vi undra. Vi fragar servitoren, en brittiska. Chumphon, svarar hon glatt. Okej, sa vi, vi hade kopt biljett till Surathani, svarar vi. Ahh, sager hon, det ar inte forsta gangen det hander.
Naja, eftersom alla i minivan-en hade kopt biljett till Surathani fick vi an en gang byta biljetter innan vi gick pa baten. Dar blev vi positivt overaskade – nagon bar ombord vart bagage at oss, och vi fick en egen hytt med dubbelsang och varsitt glas kall champagne! Na jag bara skamtar. Klattringen for att komma pa baten var minst sagt laskig – ga pa en 10 cm bred utlagd gungande platplanka langs med relingen med tung packning pa ryggen och inget att halla i sig i – rena miraklet att ingen trillade i plurret, med tanke pa att vi, tva unga, relativt valtranade manniskor, tyckte det var sjukt laskigt och instabilt! Sen kom vi till ”passagerar”-rummet (baten var en frakt-bat egentligen, bara lite ombyggd for att kunna frakta turister), som var ungefar lika stort som ett svenskt vardagsrum, fast med ett extra ”golv” halvvags mellan golv och tak for att dubblera antalet sovplatser. Vi blev dock positivt overaskade, det fanns utover madrasser pa golvet aven kuddar och nagra filtar! Oerhort lyxigt! Langst bak pa baten fanns en halvt fungerande toalett dar det lackte vatten fran taket. Utover nagra turister och tva munkar, fraktade baten ocksa en jeep.
Var (och alla andras) hytt.
Vi hade turen att knipa tva hornplatser bredvid en stor hog med flytvastar, sa vi la vara ryggsackar innerst mot vaggen sa vi hade koll pa dom. Det kandes ju sakert att sova bredvid flytvastarna, for efter en snabb koll runt baten verkade det inte direkt finnas nagra livbatar.
Sen hade vi faktiskt san tur att havet var helt spegelblankt hela natten hela vagen till Koh Tao, sa vi lyckades faktiskt (tro det eller ej) sova ganska bra.
Sa, forutom att det var en minivan istallet for en buss och att vi kom till Chumphon istallet for Surathani sa funkade det ganska bra att kora budget-alternativet!
Efter klattringen pa Railey tog vi en bat till Koh Jum som ligger soder om Krabi/Ao Nang/Railey (innan Koh Lanta). Eller rattare sagt, vi tog baten till Koh Lanta och utanfor Koh Jum lag en longtail-bat fran vart boende dar och vantade pa oss. Vi fick alltsa klattra av farjan och ner i Longtail-baten for att ta oss in till on.
Koh Jum ar en o som annu inte ar helt turistifierad men det har borjat byggas en hel del hotell/bungalows. Vi bosatte oss pa den nagot lugnare (alltsa helt doda ur underhallningssynpunkt) norra delen av on. Vart boende, Oon Lee Bungalows, drevs av en fransyska (Valerie) och hennes galna thailandska man (Oon).
Sa, vad gor man da pa Koh Jum? Slappnar av ar nog ett bra svar. Det finns inga supermarkets, internetcafeer, utestallen eller jetskis sa langt ogat nar. Hangmattor, god mat, avslappnad attiyd, havskajaker och ode strander finns det gott om. Passade med andra ord var klattrings-traningsverk perfekt!
Sa, vad gor vi den forsta dagen har i slapphetens paradis? Vi ger oss och ut och vandrar! Tydligen dog inte stranden nedanfor var Bungalow (det lag ju manniskor och solade inom 100m fran oss..). Vi fixade en karta och enligt den lag det en ”Coconut beach” (ode enligt fransyskan) inom ett inte allt for langt avstand. Vi forsokte lana (pa Koh Jum hyr man inte, man lanar) ett par cyklar men det visade sig att den ena var trasig. Jaja, sa langt kan det ju inte vara, tanke vi och gav oss av till fots. Den har kartan vi hade kommit over visade sig vara nagot o-skalenlig. 45 minuter senare pa en vag som var allt annat an rak, plan och skuggig kom vi fram till var forsta anhalt som var den sista samlingen bebyggelse innan Coconut Beach. Stranden har var helt ok och framforallt fanns det lite skugga och vatten sa vi bestamde oss for att stanna ett tag och vila upp oss innan vi fortsatte. Ton, den thailandska hippien som agde baren/restaurangen/ateljen (eller vad det nu var, se bilden nedan) visade sig vara en trevlig prick som lanade ut sin havskajak till oss sa vi skulle slippa ga den sista biten. Grymt! .. tankte vi, hur svart och jobbigt kan det vara att paddla havskajak?
Ton's place
Det visade sig vara ganska jobbigt, speciellt med klattringstraningsverk i axlarna. Vi kom med andra ord inte sa himla langt, utan vi paddlade in till narmsta stalle som sag ut som en strand och la oss dar istallet. Hur Coconut Beach ser ut, det far vi kolla en annan gang.
En annan tanke vi hade med var vistelse pa den har ode on var att vi skulle sova ut. Man kan tycka att vi borde vara utsovda efter snart tva mander ledigt, men riktigt sa enkelt ar det inte med lyhorda hotellrum, harda sangar, bed bugs, myggor etc. Har fick vi dock erfara ett helt nytt storningsmoment: Apor. Apor kan vara ganska sota och exotiska. Apor som klattrar omrking pa taket pa ens Bungalow kl 6 pa morgonen ar inte det.
Bara hemskheter pa Koh Jum alltsa? Nae, inte riktigt, men det ar ju roligare att skriva om det som skiter sig. Blir ju ganska langtrakigt om vi hela tiden maste skryta om hur sjukt bra vi har det 
Slutligen, lite bilder och ett tack till Johan for tipset!
Andreas utanfor var Bungalow
Oon Lee's restaurang
Var lunch-utsikt, hur sag din senaste lunch-utsikt ut?
Railay, utanfor Ao Nang, Krabiprovinsen
Publicerade 06 februari 2009 Uncategorized Lämna en kommentarDet var ett tag sen vi skrev nat nu, tror jag. Vi har iaf lyckats ta oss fran Ibiza (eller Phi Phi Islands, vi ar fortfarande lite osakra pa var vi var for nogonstans). Klart ar iaf att vi har lite somn att ta igen. Sista natten pa Ibiza/Phi Phi var det en snubbe utanfor hotellet som hade tappat bort sin ”Guitar man”, och ropade efter honom i ca tva timmar, mellan 2 och 4 pa natten. Med ”ropade” menar vi inte lite da och da, pa lagom hog ljudniva, utan ett konstant ”Heeeeeyyyy, Guiiiitar maaaaaan!” pa hogsta volym. Underbart.
Den har katten maste ocksa varit vaken hela natten pga "Guitar man", annars kan man val inte somna i den stallningen.
Sen kom vi iaf till Railay, och det visade sig att var forsta natt var pa det mest lyhorda hotell jag nansin bott pa. Paret i rummet bredvid visste nog inte alls hur bra vi horde allt dom… hrm… gjorde (naja, dom pratade lite ocksa). Dom som bodde pa vaningen over oss verkade, av ljuden att doma, vara missnojda med placeringen av moblemanget. Sa vi bytte boende efter en natt. Vi hittade en fin bungalow med veranda for halva priset 500 meter langre bort.
Eftersom Railay ar lite av ett mecca for klattrare, och vi tyckte oss ha ett visst behov av motion (later skitskumt, jag vet, men efter flera dagar av strandliv kan man kanna sa), tankte vi att vi provar klattring. Efter att ha bytt boende agnade vi saledes eftermiddagen at att klattra. Bland annat klattrade Andreas forbi en svensk tjej som hade fastnat och lite desperat undrade vad fasen hon gjorde dar pa klippvaggen. Andreas papekade att det fanns varre stallen att vara fast pa, t ex kalla Sverige. Da fick hon fart uppfor klippvaggen. 
Andreas in action.
Ia in action.
Ser ni flugan pa vaggen? Det ar Andreas.
Pa kvallen gjorde vi ett studiebesok i Ao Nang, mest for att se om det hade andrats, sa det blev ganska sent isang. Plus att snubben som har Tempo i Hagersten ringde nar vi precis kommit tillbaka till var bungalow, tydligen har paket vi skickat fran Malaysia kommit till var hemadress, (som star under rubriken ”From” pa paketet,) istallet for till den adress som star under rubriken ”To”. Sa det tog lite tid att reda ut.
Da hade vi dessutom bokat in en heldag klattring med start kl 9 morgonen darpa. Sa det blev inte sa mycket somn den natten heller. Nu har vi klattrat mest hela dagen, och pa eftermiddagen klattrade vi upp genom en grotta, for att komma ut i ett hal pa klipppvaggen med en minst sagt hiiiiisnande utsikt over Railey West (se nedan).
Utsikt fran hal i klippan.
Darifron skulle vi rappellera ner till marken (inget for Linus med hojdskrack). Forst tog vi dock en liten paus i vart lilla hal i klippvaggen och drack vatten. Vi blev latt forvanade nar vi sag tva norskor klattra forbi tva meter bort i billabong-hotpants och bikini. Dom var tydligen pa vag till toppen. Sjalva skulle vi, som namnts tidigare, ner till marken.
Norsk tjej pa vag opp.
Imorgon aker vi till Koh Jum och vilar upp oss nagra dagar. Vi ar heeeeelt slut.
Litet tillagg: Den sa kallade vaktkatten (finns inga hundar har) som vaktar var bungalow var minst sagt kelsjuk nar vi passerade pa vag till middagen.
Vaktkatt.
Sa, da har vi kommit fram till Ibiza. Flygningen var inte sa lang som man skulle kunna tro, ca 1h 20min fran Kuala Lumpur. Efter det en batresa pa ca 2h.
Har ar allt annars som man sett pa TV:
Svenska blondiner med svanktatueringar, svenska snubbar med tribal-dito, svenska snubbar pa muckarresa, fulla brudar som skriker i hotellkorridoren, samtalsamnen pa stranden ala ”Faaan assa, maste fan skaffa mig en brud nar jag kommer hem, jag maste ha regelbundet sex”, snubbar som tar aterstallare och forsoker overtyga sin sjukt bakfulla kompis om att det funkar ”pa riktigt!”, toplessbrudar pa stranden, snubbar fran Boras (som sakert haller pa Elfsborg) osv.
Idag fick vi en flyer om att det ar Ibiza-party pa stranden ikvall. Mkt markligt, det ar ju har vi ar? Eller har vi missuppfattat nat?
… for 1200 thailandska pengar, motsvarande ca 300:- per natt tror jag.
Utsikt fran vart rum nar man oppnar det frostade fonstret.
Vi tror att det ar el- och/eller telefonledningar i sallskap med nagon slags byggnadsstallning.
