Felix da Housecat

Nu har han äntligen kommit hem till oss! Och han är både snällare och gosigare än vad vi hade trott! Han är också vackrare och hans päls är både mjukare och lenare än vad vi mindes. Det är faktiskt helt underbart att han är här nu. Det är väldigt svårt att fotografera honom när han leker, alla foton blir suddiga, så ni får hålla till godo med några slapparbilder.

Felix visar magen på golvet i sovrummet. Ia kan inte låta bli att klappa lite.

Felix håller koll på matte och husse i vardagsrummet.

Felix dricker vatten ur kranen i handfatet i badrummet.

Felix slappar under soffbordet, på den sköna mattan...

... å så här ser Felix ut precis innan han anfaller snöret som sitter fast i kameran.

Ett jättestort tack till Marita och Jörgen som lät oss ta hand om deras mysiga Purple Haze, som vi numera kallar Felix!

Sovrumsrenovering

Ja, nu har vi alltså varit hemma i nästan en månad. När vi kom hem blev vi förfärade över hur vår lägenhet såg ut, så redan nästa dag köpte vi målarfärg till sovrummet. Sovrummet, som redan när vi flyttade in dömdes ut som ”vi måste måla om så fort som möjligt”, har alltså äntligen blivit målat. Bara några år senare alltså. Vi köpte dessutom ett nytt överkast och nya lampor till sovrummet i Bangkok. Plus en tavla.

Dock kom vi på det där med ”före” och ”efter”-bilder lite sent, så vi hade redan flyttat ut dom få möbler som fanns. På bilden nedan ses iaf vårt gamla överkast och väggfärgen. Mellan sängen och väggen hade vi även en sängmöbel i björk.

På den motsatta väggen hade vi en låg sliten bänk med en tv på, en himla massa kuddar och en blå stol som nästan aldrig syntes pga alla kläder som låg slängda på den. När vi flyttade in hängde vi upp ett par gamla gammelrosa gardiner mest bara för att det såg så kalt ut, och dom blev sen kvar. Det såg ut ungefär såhär:

Vi köpte en ny byrå från IKEA, och det var nog den jobbigaste IKEA-möbeln vi snickrat ihop hittills. Det var väldigt många delar…

För övrigt har vi köpt nytt tyg att ha under vardagsrumsfönstret, som synes på en av bilderna ovan.

Nu har vi spacklat, slipat, tvättat, målat, spikat, byggt byrå, nitat fast taveldukar på ramar, hängt upp dom, köpt nya gardiner, och en del grejer till… Så här blev det i alla fall när det blev klart!

Det verkar som att antennsladden till TVn var lite kort, men det blev snabbt fixat. Och ja, det är inte jättesnyggt med en gigantisk tjock-TV på byrån, men vi tittar så oerhört sällan på samma TV-program, så det är värt det att ha kvar tjockisen i sovrummet.

Det som eventuellt återstår är att skaffa en stege att ha bredvid byrån att hänga kläder på.

Skyltar

Vi vet, man ska inte garva at asiaterna och deras engelska. Men det skiter vi i. Sa nu tar vi och roar oss med ett gang mer eller mindre festliga/markliga skyltar vi stott pa under var resa:

Plats: Hotellrum pa Khao San Road, Bangkok. Ovanfor den lilla prylen man stoppar nyckeln i for att fa strom i rummet.Kommentar: Det kommer alltsa borja brinna, det ar inget snack om den saken..
Fraga: Vad hander nar man sover i rummet?

Plats: Hotellrum pa hotell dar vi efterfragade ett non-smoking rum.Kommentar: Vi tycket att det luktade rok pa rummet, sa vi var lite tveksamma om vi verkligen fatt vart onskemal uppfyllt. Vi blev dock lite lugnare nar vi fick syn pa skylten ovan.. eller vanta nu, man ska nog lasa den tva ganger innan man ar saker:

Kommentar: Ok, det later vettigt!

Plats: Hotellrum, Siem Reap, Kambodja.Kommentar: Har fick tydligen inte roka pa sangen, men i verkar ok?

Plats: Bussen mellan Siem Reap och Pnomh Phen, Kambodja.Kommentar: ”Var vanlig behall era fastigheter, vi ar inte ansvar!’. Eh, ok?

Plats: Bussen mellan Khao Lak och Bangkok.Kommentar: Variant pa foregande. Men har ska man tydligen se till att kolla sin fastighet innan man flyttar. Verkar rimligt!

Plats: Cafe i Pnomh Phen.Kommentar: Det ar alltsa inte sakert med barn i koket. Och efter man satte upp skylten har man oxa konstaterat att det inte heller ar sakert med hundar.
Fraga: Vems sakerhet ar det man pratar om? Barnets/hundens? Kundens? Kockens?

Plats: Utanfor Sony-butiken, shoppingcenter i Pnomh Phen.Kommentar: Ser ju inte sa markligt ut. Eller vanta nu! Ar inte Sonys slogan like.no.other?

Plats: Hotellets informationsparm, Khao Lak, Thailand.Kommentar: Jag som alltid onskat mig en lillasyster!

Phnom Penh (via Bangkok) till Khao Lak

Tiden i Phnom Penh tillbringade vi med att vaxla mellan museum over Kambodjas hemska historia och galna shoppingmarknader. S21, det fangelse Pol Pot grundade for att tortera hogutbildade och andra fiender till det ”Demokratiska Kambodja”, kan ha varit ett av de mest obehagliga stallen jag (Andreas) kan ha befunnit mig pa. ia la sin rost pa att Killing Fields (dar alla fangar fran S21 avrattades och ”begravdes”) var snappet varre. Pest eller Kolera ar nog ett talessatt som passar bra.. Pol Pot kan vi i alla fall konstatera var en stord javel, och det laskigaste ar det inte var sa lange sen det hande. Manga av overlevarna ar inte aldre an 50 ar. Och det galler da bade folk som drabbades av tortyr och aven de som torterade.

Vi borjade varje dag med ett hemskt museum och avslutade med en shoppingmarknad. Jag (Andreas) tyckte att det mest var skrap till forsaljning, men ia verkade trivas. Lite presenter och ett par sjalar blev facit efter dessa besok.

Phnom Penh var, jamfort med de andra storstaderna vi besokt under resan, valdigt annorlunda. Hus hogre an 5 vaningar var ovanligt. Trafiken var, som vi namnde tidigare, valdigt intressant. Vi akte runt i en Tuk-Tuk och kom pa oss sjalva med att njuta av att bara titta pa trafiken i staden. Tank dig en fyrvagskorsning med 3 filer at vardera hall, utan rodljus. Och det flyter! Skulle aldrig funka i Sverige. Vi sag aven till att inforskaffa oss den obligatoriska Kambodjanska sjalen, kallad Krama. Utmarkt skydd for avgaser och damm (som var overallt eftersom endast huvudgatorna var asfalterade).

Nu har vi forflyttat oss till sodra Thailand igen, narmare bestamt till Khao Lak. Vi lyxade till det och tog flyget till Bangkok fran Phnom Penh (for att slippa de hemska landsvagarna). Vi spenderade en natt i Bangkok (med tillhorande marknadsbesok) innan vi tog nattbussen soderut mot Phuket. Vi hoppade av i Kok Kloy och tog sen en lokalbuss till Khao Lak. Busschaufforen (pa lokalbussen) kan ha varit den dummaste manniskan i hela varlden.  Han korde (som vanligt i det har landet) sitt fordon to the limit.  Han tyckte aven att det var en skitbra ide att kora i kapp med sin busskollega som kom ikapp oss langs vagen. Jag (Andreas) var helt overtygad om att vi skulle do flera ganger. ia sov (hur nu det gick till..).  Har i Khao Lak har vi tagit in pa en fet resort (som vi fick reapris pa via latestays.com). Det vi dock inte visste var att det tydligen ar Vingresors flaggskepp i Khao Lak. Med andra ord komplett med bamseklubb, solstolsbokning, svenskt kaffe och allt annat som hor en klassisk charter till. Det ar aven nan slags extra barnfamiljeinriktning pa resorten just nu sa vi blir vackta varje morgon av barn (som som vanligt vaknar alldeles for tidigt) utanfor var dorr, pa vag till frukosten. Men men.. det ar val dags att vanja sig vid att ga upp tidigt nu (hemska tanke!), det ar ju trots allt inte sa manga dagar kvar tills man maste masa sig ivag till jobbet igen.

Schemat framover ser ut som foljer:

Torsdag – Andreas dyker pa Similan Islands.
Fredag – ia fyller ar!
Natten mellan sondag och mandag – Buss till Bangkok
Tisdag kvall – Flyget mot Stockholm lyfter.

Kambodja

Nu ar vi ensamma igen, Hanna och Linus har gett sig av hemat. Vi hamtade ju som sagt upp dom i Bangkok for ca 2 veckor sedan, dar vi bland annat hann med ett besok pa weekend market (som vi ett tag trodde kallades Wicked market, men det var bara taxichafforen som hade svart med det engelska spraket). Vi kopte lite saker, som vi sedan packade ner i en nyinkopt vaska, som star och vantar pa var aterkomst till Bangkok.

Idag har vi akt buss fran Siem Reap till Phnom Penh. Vi valde att aka med bussen med toalett och underhallning. Toaletten verkade vara gjord for dvargar utan tarmsystem, for det stod en skylt pa dorren att man enbart fick urinera i toaletten, och dorren var 1 meter hog. 

Angaende ”underhallningen” pa bussen var nog, sa har i efterhand, det mer tortyr an underhallning som visades pa TVn i bussen. Drygt fem timmar av Kambodjansk karaoke, kambodjansk buskis och riktigt usel kambodjansk såpa. Det later ju inte sa hemskt kanske du tycker, men karaoken var forst power-ballader a la 80-tal pa kambodjanska (eller vad nu spraket heter har), foljt av 1 timmes schlager/dansband (ocksa pa det fina kambodjanska spraket), och sedan avslutades det med ca 45 minuters kambodjansk countrymusik. Allt pa ganska hog volym. Och ja, det fanns kambodjaner i bussen som sjong med i latarna. Men som tur var har vi lart oss att det ar ganska underhallande att titta pa trafiken i det har landet, sa vi forsokte gora det istallet. Kambodja ar det forsta landet pa var resa som har hogertrafik. Inte for att det ar sa noga med den saken, ska man inte aka sa langt ar det enligt dom flesta inte modan vart att korsa vagen om man rakar vara pa den vanstra sidan. I Kambodja ar en vag som klassas som ”ytbelagd” en riktigt riktigt bra vag. Vagen mellan Siem Reap och Phnom Penh ar en sadan vag. Pa denna vag samsas bussar, lastbilar, cyklister, mopedister, vanliga bilar, hast-och-vagn, promenerande kambodjaner, ambulerande matforsaljare, overlastade pickupar och odefinierbara motorer med valfritt antal slapvagnar tillsammans med hundar, hons och kossor. Speciellt kossorna staller till problem, det blev ett orakneligt antal hastiga inbromsningar for att en kossa plotsligt bestamde sig for att korsa vagen.

Vagen vi akte fran den Thailandska gransen till Siem Reap for nagra dagar sedan klassas annu inte som helt ”ytbelagd”, men det ar pa gang. Att asfaltering pagar innebar, i det har landet, att hela vagen ar ett vagarbete. Utan avsparrningar eller forbifarter. Sa, forutom ovanstaende upprakning av fordon och dylikt som samsades pa vagen, far man pa vagen mellan Siem Reap och Thailand aven kryssa fram mellan diverse angvaltar, traktorer av olika storlek och typ, lastbilar som haller pa och lastar av grus pa vagen eller haller pa och vander for att aka och hamta mer grus, asfalterings-fordon, stora grushogar, mindre grushogar, vagarbetare och stora hal i vagen. Det var skoj! Omkorningar kan man dessutom gora narsomhelst, bara man tutar forst. Da far motande trafik helt enkelt bromsa eller anvanda vaggrenen.

Annars var var vistelse i Siem Reap lyckad. Vi bodde pa ett av de fladiga hotellen som ligger nara flygplatsen, i rum av varierande storlek. Hanna och Linus fick ett helt normalt dubbelrum med balkong. Vi fick ett rum utan fonster.. Det later dock varre an det var for det verkar som att for att kompensera fonsterbristen sa fick vi extra yta. Vilket innebar att man kunde fa i en mindre soffgrupp mellan sangen och tv:n (om det sen ar bra eller inte kan man diskutera). Man kunde aven fa in ca 4 personer i duschen samtidigt. Men hotellet hade iaf en pool vilket var skont efter ett par timmars promenerande kring Angkors tempel. Templena ja, de var precis sa maktigta (om inte maktigare) som vi hade forvantat oss.  Den enda missen var val egentligen var planerade solnedgang (det sags vara extra fint vid soluppgang resp nedgang), den slutade med att solen gick ner bakom ett moln. Vi har ungefar ett tusen foton som vi kan dela med oss av nar vi kommer hem. Tills vidare far ni noja er med ett foto pa ”Angkor-ganget 2009″:

Nu stannar vi har i Kambodja tills pa fredag da vi drar tillbaka till Thailand igen. Vi tankte avsluta var resa (snyft!) med 10 dagars sol, bad och dykning i Khao Lak / Similan Islands.

Gästspel!

Det var en gang tva vita spoken som solade pa en strand pa Koh Mak. Det enda som syntes mot den vita fina sanden var de roda myggbetten pa det mindre spokets armar och de roda oronen pa det storre av spokena (oronen hade spoket brant redan i Bangkok, staden dar modiga man blir odmjuka).

Spokena umgicks med tva chokladbruna vanner, varav en surfade pa en vag av Postafen och sov gott mitt pa dagen och den andra (dykarwannabien) snorklade bland stenarna i vattnet som var mycket lagt pga tidvattnet.

Redan dag 2 pa den lugna tysta on med de manga odlorna hade spokena forvandlats till angkokta kraftor. Den ena kraftan hade tydliga drag av tvattbjorn efter favoritaccessoaren Replaysolglas. Den andra kraftan hade som vanligt fantasibrist och darfor tar nu sagan slut har istallet for om ett tag.

/  Hanna (och mkt lite Linus)

Long time no write

Nu har vi varit i Bangkok och hamtat upp Hanna och Linus som kom i mandags. Nagra dagars intensivt tempelbesokande (buddistiska tempel och shoppingtempel) senare befinner vi oss nu pa Koh Chang nara gransen till Kambodja. Som av en slump ar aven Kambodja vart nasta resmal. Vi har forlangt vart Thailandska visum sa vi kan nu stanna har till den 7/3 sa da nangang bor vi vara pa vag osterut.

Fortfarande pa Koh Tao

Det ar trevligt har. Stranden ar ocksa fin. Maten ar god. Dom flesta manniskorna ar trevliga. Sangen i hotellrummet ar jatteskon. Det finns banana shakes och green curry overallt.

Igar snorklade vi bara nagra ynka meter fran flera hajar. Dom var ca 2 meter langa, av typen blacktip reef shark. Det var en riktigt rolig upplevelse! En av hajarna insag plotsligt att han var sen till ett mote och stack ivag med en himla fart. Sjukt snabb var han. Tydligen var det ”bring a fish friend”-dag igar ocksa, for alla hajarna hade minst en fisk runt omkring sig.

I sondags kvall upptradde Timbuktu, Chords och Tingsek pa stranden. Det var riktigt roligt, men det var sjuka mangder manniskor! Och alla av manligt kon anvande vagorna som toalett. Det var lite humoristiskt att se en hel vagg med killar som star och kissar i vattenbrynet (sida vid sida med vatten upp till fotknolarna), och sedan, pa vagen upp pa stranden igen, bojer sig ner och tvattar av handerna i vattnet. Vilket vatten? Jo, det dom just kissat i.

Idag har Andreas paborjat advanced diver-kursen som pagar i tva dagar.

Den 20e februari aker vi harifran, och den 21a februari anlander vi till Bangkok.

For ovrigt har vi ocksa sett varldens fetaste hund. Hunden ser ut som en gris med ett hundansikte pa. Vi har tagit kort pa den, sa snart far ni se den. Men inte idag. Det blir ju mer spannande sa. (jajaja, alla kan val glomma kameran pa rummet ibland…)

Avslappning

Ett litet tillagg, sa dar i forbifarten. Vid nagot tillfalle nar vi var pa Koh Jum borjade Andreas och jag diskutera livets vasentligheter. Som t ex om sana har sma bananer som finns har ar riktiga bananer, eller bara kallas bananer for att dom liknar dom stora bananerna. Eller ar det ”riktiga” bananer, bara av en annan sort? Det kanske ar sa att bananer ar av naturen sma, men bananer som odlas industriellt ar liksom trimmade sa dom blir jattestora istallet. Vad tror du? En liknande situation galler for minimajs. Minimajs smakar ju inte ens som riktig majs, sa dar ar sannolikheten att minimajs faktiskt ar riktig majs i miniatyr inte sarskilt stor. Det kanske egentligen ar en helt annan gronsak, men nan gang i tiden nar den skulle fa ett namn tyckte den som skulle bestamma att ”äh, det liknar ju majs valdigt mycket fast i miniatyr, sa vi kan val kalla det minimajs for enkelhetens skull, jag orkar inte hitta pa ett nytt namn idag”.

Ungefar har nanstans insag vi att vi nog var ganska utvilade anda.

Budget Travel II

Fran Koh Jum bestamde vi oss for att ta oss till Koh Tao, dar Andreas ska ta dykcert och dessutom upptrader Timbuktu den 15e februari. Vi borjade med att ta oss till Krabi med bat pa morgonen, dar vi satte oss pa en restaurang och at en tidig lunch och funderade pa hur vi skulle ta oss till Koh Tao. Det fanns tva x tva alternativ upptackte vi snart. Buss + nattbat, eller buss + overnattning + dagbat, och man kan valja att aka via Surathani eller Chumphon. Eftersom vi inte var sugna pa att fa tva resdagar och det dessutom skulle bli markant dyrare, valde vi alternativet buss+nattbat. Vi tankte att det kan rimligtvis inte bli lika hemskt som forra gangen vi valde det billigaste alternativet… (se tidigare inlagg vid namn Budget Travel).

Det enda som aterstod vad da att bestamma om vi skulle aka via Surathani eller Chumphon, samt att kopa biljetter. Eftersom natt-bat-resetiden var ungefar dessamma (komma fram 05.00 eller 06.30 pa morgonen spelar ju ingen storre roll), men bussresan till Chumphon skulle ta upp till 8h, valde vi att aka via Surathani, dit det bara skulle ta ca 2,5h med buss. Vi sa dessutom till varandra att vi koper bara biljetter om dom garanterar att det ar en buss vi aker, inte en minibuss. Det kandes ganska bra att ha valt Surathani, for det var billigare att aka via Chumphon, sa alltsa har vi inte valt det billigaste alternativet, vilket ju enligt var erfarenhet inte ar sa bekvamt och sakert.

Sagt och gjort, vi gick till en liten resebutik, tjejen garanterade att det var en buss med AC, inte en minibuss, vi lyckades tom pruta lite pa priset, sa vi kopte biljetter. I priset ingick ocksa transfer till dar bussen gick ifran, saklart oerhort praktiskt att ha bussterminalen nagra km utanfor stan. Mer business for lokalbefolkningen.

Transfer-bilen visade sig vara en slags pickup, dar vi satt pa flaket packade som sillar med vaskorna travade i en jattestor hog i mitten. Det var lite svettigt men gick ganska bra. Vi blev dock lite forvanande nar vi kom fram till ”bussterminalen” – det var namligen piren vi anlant till med baten fran Koh Jum nagra timmar tidigare. Forst trodde vi att vi kommit fel, men nar vi fragade runt lite visade det sig att vi skulle ga in i byggnaden till en ”meeting point”, dar vi bytte vara biljetter till ett par andra biljetter, och sen satte oss att vanta pa bussens avgangstid.

Till var forvaning ropades var avgang upp fem minuter innan utsatt tid. ”Vad ar detta?”, tankte vi, inte kan vi val komma ivag pa den tid vi ska? Det vore ju i sana fall forsta gangen sen var resa borjade. Vi blev utvallade till en parkering, dar en stor buss rullade fram. Okej, tankte vi, den var val inte varldens snyggaste, men det ar ju en riktig buss och den ser ut att ha AC. Sen blev vi vallade runt bakom bussen, och dar stod bussen vi skulle aka till Surathani i: En minivan. Anej tankte vi, men det var inte lika illa som det sag ut. Det var AC i den och ganska ny var den ocksa. Undertiden bagaget lastades pa taket blev jag lite fundersam, det stod namligen Krabi – Chumphon pa sidan av bilen. Hollandarna och britterna som stod bredvid var dock ocksa pa vag till Surathani, och nar jag fragade chafforen (genom att peka pa bilen och saga ”surathani?”) verkade det som att det var ratt bil. Eftersom det var en minivan var vi inte sa manga, och eftersom vi fortfarande kande oss lite osakra fragade vi runt, och alla skulle till Koh Tao via Surathani. Superbra tankte vi, det kan ju inte bli fel! Vi snackade lite med ett par svenska tjejer i minivan-en ocksa, och dom hade hort att nattbaten kunde vara en riktig mardrom. En del batar lacker, sa om det regnar blir man blot och ledsen. En del batar ar rena myggbon, och ibland gar det helt enkelt sa hog sjo att baten inte kommer nanstans, och ibland ar baten installd. Tjoho tankte vi, och forsokte tanka positivt, det blir val i alla fall en upplevelse att minnas!

Beraknad ankomsttid i Surathani var ca kl 19 (baten till Koh Tao skulle ga nangang mellan 11 och midnatt, beroende pa vem man fragade). Nar klockan narmade sig 21 och chafforen hade kort pa i bra fart utan sarskilt mycket trafik hela vagen var vi hungriga (vi hade ju raknat med middag kl 20), lite latt kinkiga och undrar hur svart det kan vara att ange den faktiska restiden, istallet for nan slags utopi-restid. Nar vi antligen kommit fram satter vi oss pa en restaurang och ater en sen middag. Pa menyn star det ”Fame restaurang Chumphon”. Pa vaggen sitter en tidtabel over bussens avgangstid fran Krabi respektive Chumphon. Var ar vi, borjar vi undra. Vi fragar servitoren, en brittiska. Chumphon, svarar hon glatt. Okej, sa vi, vi hade kopt biljett till Surathani, svarar vi. Ahh, sager hon, det ar inte forsta gangen det hander.

Naja, eftersom alla i minivan-en hade kopt biljett till Surathani fick vi an en gang byta biljetter innan vi gick pa baten. Dar blev vi positivt overaskade – nagon bar ombord vart bagage at oss, och vi fick en egen hytt med dubbelsang och varsitt glas kall champagne! Na jag bara skamtar. Klattringen for att komma pa baten var minst sagt laskig – ga pa en 10 cm bred utlagd gungande platplanka langs med relingen med tung packning pa ryggen och inget att halla i sig i – rena miraklet att ingen trillade i plurret, med tanke pa att vi, tva unga, relativt valtranade manniskor, tyckte det var sjukt laskigt och instabilt! Sen kom vi till ”passagerar”-rummet (baten var en frakt-bat egentligen, bara lite ombyggd for att kunna frakta turister), som var ungefar lika stort som ett svenskt vardagsrum, fast med ett extra ”golv” halvvags mellan golv och tak for att dubblera antalet sovplatser. Vi blev dock positivt overaskade, det fanns utover madrasser pa golvet aven kuddar och nagra filtar! Oerhort lyxigt! Langst bak pa baten fanns en halvt fungerande toalett dar det lackte vatten fran taket. Utover nagra turister och tva munkar, fraktade baten ocksa en jeep.

Var (och alla andras) hytt.

Vi hade turen att knipa tva hornplatser bredvid en stor hog med flytvastar, sa vi la vara ryggsackar innerst mot vaggen sa vi hade koll pa dom. Det kandes ju sakert att sova bredvid flytvastarna, for efter en snabb koll runt baten verkade det inte direkt finnas nagra livbatar.

Sen hade vi faktiskt san tur att havet var helt spegelblankt hela natten hela vagen till Koh Tao, sa vi lyckades faktiskt (tro det eller ej) sova ganska bra.

Sa, forutom att det var en minivan istallet for en buss och att vi kom till Chumphon istallet for Surathani sa funkade det ganska bra att kora budget-alternativet!